Ibland...

Ibland är jag mållös inför livet...

Om 20 år som gått. (till Dig)

Jag kommer ihåg första gången jag såg dig, det kan ha varit -90 fast det vet du bättre än jag (mycket bättre). Jag kom hem till er på Hasselvägen och skulle hämta Kari, vad vi skulle göra kommer jag inte ihåg men det blev lite stökigt i hallen. Vad jag däremot kommer ihåg är att jag såg dig lite nyfiket gå förbi bakom och jag tror inte du hade nån anledning egentligen, du ville nog bara se vad som hände i din hall.

Det var då jag såg dom, och det här kommer jag aldrig glömma. Ditt ansikte var riktat åt sidan men dina ögon rakt mot mig och Kari vid dörren.

Jag tror att vi snabbt såg på varandra men du slog ner blicken, men hela tiden så såg jag ändå dina ögon, och det var dom finaste ögon jag någonsin sett, och jag har än idag inte sett några finare ögon än dina. Jag drunknar i dom varje dag, och har så gjort i 20 år nu….                                                             

 Jag minns att jag frågade Kari vem tjejen var och jag vet att jag blev förvånad över att han hade sån snygg syrra, inte för att han var ful eller så men ändå liksom ;-)  Sen dröjde det innan vi träffades eller sågs igen. Det var väl inte dags än liksom, ja du fattar…

Nästa tydliga minne är naturligtvis nyår hos Bigge. JAG minns det i alla fall, jag har dock full förståelse om inte du gör det… vi går inte in närmare på det ;-) Kommer ihåg att jag snackade med Ubbe om dig och efter en stund kom du och tittade på mig och så drunknade jag igen… Kommer inte alls ihåg hur länge vi var tillsammans den gången, var det 3 månader? Nåväl, det är inte så noga. Jag (min idiot) gjorde slut.

Nu ska jag vara ärlig och säga det att tidsorientering och kronologisk korrekthet under mina tonår lämnar en hel del att önska, så jag har ingen aning när vi blev ihop igen, eller när jag (min idiot) gjorde slut  IGEN. 

Det var väl ungefär här som Göte och Maarit på allvar började fundera på vad det var för fel i huvet på mig, och det med all rätt.

Vi hoppar raskt vidare till tredje gången gillt, annars kommer det här bli en hel roman ;-) Det här kommer nog du ihåg bättre än mig men jag minns att vi stod på din uteplats på Kaprifolvägen och pratade i kylan, och det gjorde vi ganska länge. Hasse kom visst också eller? Kom din morsa den kvällen? Nej det var nog en annan kväll.                                                                                                          

 Jag stannade i alla fall kvar, och när jag vaknade nästa morgon så kom först paniken, men jag tänkte tillbaks lite snabbt på kvällen innan, fick på nåt sätt en grumlig klarhet i att jag inte sagt eller gjort något korkat och med en gång kände jag mig lugn och på något konstigt sätt så tror jag att jag kände mig hemma…   

Sen tittade jag på dig och så drunknade jag igen…

Sen gick allt snabbt. Marknad, ultraljud, förlovning, Jimmy, giftermål, Emelie. Allt detta på 1½ år va? Allt var perfekt. Du var perfekt, men som i många förhållanden så växte du som tjej in i rollen som mamma och fru medans killen (jag) fortfarande var "pojk" i många avseenden, men du gjorde ingen stor grej av det, du accepterade det.  Det dröjde innan jag blev ”vuxen” och du drog ett enormt lass i vårat förhållande. När jag tänker på det så här i efterhand så är det otroligt att du orkade.

Saker och ting rörde hela tiden på sig: hundar, katter, kaniner, fåglar, hamstrar, hundklubb, jobb, 2 barn, skolor, möten, ett hem, tvätt för 4, städa, sen kom lilla Julia. Då blev det: hundar, katter, kaniner (nej dom hade vi inte då, stryk dom) hamstrar, hundklubb, jobb, 3 barn, skolor, möten, ett hus, tvätt för 5, städa ett stort hus osv osv osv. Och under hela den här tiden så var du, vad säger man ”spindeln i nätet” Du skötte den mesta planeringen med barnen, allt som skulle kommas ihåg låg på ditt bord och du skötte det fantastiskt. 

Och på den här vägen är det, bra val, dåliga val, skratt, tårar, bråk, försoningar, olyckor, sjukdomar, glädjeämnen, sorger, dalar och toppar. Allt detta mixat med saker vi sagt men inte borde sagt, saker vi borde ha sagt men inte sa. Misstag som gjordes i onödan, misstag som det kom något gott ur.

Vansinniga men underbara semestrar i skruttiga bilar och husbilar, små tält och stora tält, combicamp och husvagn, slott och koja, Mallis och Norrland, Finland och Frankrike, Turkland och Cypern.                     

Kärva tider har vi genomlidit, på riktigt. Vem kan glömma alla dom gånger vi på allvar skulle få några futtiga hundralappar att räcka i en hel månad, med 2 barn i huset. När oboy och marmelad var en ofattbar lyx.

Alla dessa ingredienser blir ”du och jag”

Det finns så mycket jag är tacksam för så jag struntar helt enkelt i att räkna upp allt, det skulle förmodligen bli skittråkig läsning. Men det är ändå ett par saker jag vill tacka Dig för:

-        *din tillgivenhet och din ärlighet      

-        *att du alltid har satt oss, din familj i centrum

-        *att det är mig och ingen annan som du älskar         

Dom här 20 första åren har varit en härlig resa, och jag är helt övertygad att de 20 som nu följer kommer att bli precis lika underbara som de förra. Jag älskar dig Piia och det kommer jag alltid göra…

 
/Mannen i ditt liv